om mig
- melissa
- Mitt namn är Melissa, 19 år. Jag är från Pedersöre, Finland, men har i maj avslutat mina två år på skolan Red Cross Nordic United World Colleges vid Norges västkust. Med 200 jämnåriga ungdomar från hela världen, isolerade i den norska ödemarken har man lärt sig oändligt mycket av varandra, skapat band, och utvecklats på ett sätt som jag inte trodde var möjligt. Nu är jag en färskt utexaminerad IB student, ett mellanår efter UWC väntar i den nära framtiden, men vad som befinner sig bortom det väntar ännu på att avslöja sig.
4 kommentarer:
Hej! Jag fundrar på att söka till UWC 2012, det verkar så givande och intressant, men också väldigt krävande. Men det är inte det jag tänkte fråga dig om, du som är en van UWC:are. Jag känner mig jätte rädd för intervjun, både den första och den andra, så kan du inte berätta lite hur de var? Var det stelt, och pinsamt, eller lite mer vänskapligt? Satt ngn och antecknade allt man sade? Det står att vid första tillfället är det grupp disskusioner, så hur gick dessa till? Jag är en sådan person som har lite svårt att ta för sig vid sådana tillfällen... Så jag är nog ganska rädd för de också! Skulle vara jätte snällt om du kunde dela dina intryck, och känslor vid dessa tillfällen!:) Hoppas att du har ett skönt sommarlov! Kram^^
hej Julia! va kul att du funderar på att söka! Nu vet jag inte om du kommer från Finland eller Sverige, vilket spelar ganska stor roll eftersom alla national kommittér fungerar på olika sätt. Men jag antar att du kommer från Sverige då du referat till "den första och andra intervjun". I Finland blir 24 av de ansökande tillkallade till en intervju dag, och efter det får 12 av dem ett stipendiat.
För mig var intervju dagen en mycket trevlig dag, man träffade människor likasinnade som sig själv, och kommittén och de som arrangerade det hela ansträngde sig att skapa en avslappnande miljö. T.ex hade var och en intervju inför hela kommittén, och vad som frågades där var baserat på vad man skrivit i sin ansökning, om intressen osv. De frågades också frågor så som "vad tycker du är viktiga egenskaper hos en ledare", personliga frågor eller helt Random frågor som " vad skulle du göra om din rumskamrat snarkar högt". Inga omöjliga frågor ställdes, de ville bara veta vad du tycker och vad du har för inställning. Intervjun bara flög iväg, för de var rätt kul. Men visst antecknande de ner vad man sa, men väldigt diskret så det störde inte intervjun.
Gruppdiskussionen för oss bestod av att man skulle diskutera ett klipp om en debatt, och så var det en problem lösnings uppgift också . Men jag tror inte alls det är samma i Sverige.
Huvudsaken är (som alltid) att vara dig själv! och ha kul! och även om du är nervös, låtsas vara avslappnad ;) men jag tror att man har samma inställning bland alla de nordiska national kommittéerna, man försöker inte slänga in en massa svåra kuggfrågor i intervjun, de vill helt enkel lära känna dig bättre, och ta reda på om UWC passar för dig!
Hoppas detta hjälpte något, och angående dina mera specifika frågar kan du, om du vill (och om du är från Sverige) kan du kontakta Ellen Rhenberg på facebook. hon var en stipendiat från Sverige till RCN UWC som blev färdig i våras.
Lycka till! och det är bara att fråga om du vill veta mera!
Hejsan Melissa! Grattis till examen. Jag sag din annons i OT da jag besokte mina foraldrar i Kronoby. Det vakte gamla minnen fran min egen utexaminering fran Pearson College pa 1988. Det var och forblir en fantastisk tid som forandrade mitt liv. Jag glad att en annan Pampasbo ocksa fatt uppleva the magic of UWC. Lycka till. Robert Andtbacka
Vilket sammanträffande att annonsen var i tidningen samtidigt som du var här i nejden! och så kul att få veta att de finns flera UWC människor härifrån. Jo, upplevelserna från UWC var minsann minnesvärda, de kan man nog leva av för resten av livet. Jag har nog ännu inte riktigt insett att mitt kapitel på RCN är avslutat, men på samma gång är man ju nyfiken på hur man kan dra nytta av de här två oförglömliga åren. Hur gick det för dig efter UWC, vad sysslar du med nuförtiden? / Melissa
Skicka en kommentar