länk till vår college video som vi gjorde i början av maj

The time is ours

Slutet närmar sig med stormsteg. Packningen är i full gång och jag håller som bäst på att packa ner mina två senaste år, och hittills har det mesta haft rum i en resväska och två sportbaggar. Tråkigt att ta ner alla dekorationer i mitt corner som jag har haft hela året, men det måste ju också ske förr eller senare. Det som man intetar hem slängs eller utdelas till första åringarna.

Förra torsdagen skrev jag mitt sista IB exam någonsin, (förhoppningsvis!), och känslan var helt underbar då man inser att man faktiskt har gjort det,

och att det är över!

På fredag tog min kära första åring Ulrika från Åland med mig på morgon -hike. 8 på morgonen startade vi, med ett berg här nära skolan som mål. Tungt var det men vi kom upp på bergets topp, och så satt vi där en bra stund och beundrade utsikten över skolan och området, medan vi åt smörgåsar, frukt och gifflar.

Halvvägs uppe. Ser lite morgontrött u

t, och det var jag ju också. I bakgrunden ser ni Flekke byn, samt vägen som vi alltid går på för att komma dit.

Vi tog en annan rutt ner. Mycket brant, med ett äventyr likaså!

Så firade vi ju syttende mai här också, Norges nationaldag. Alla eleverna klädde upp oss i våra folkdräkter och åt traditionell mat.

Här är en skön bild med Nikita från Ryssland. Vi drar alltid nått

Ryssland-Finland skämt åt honom...

Så nu har vi endast 2 dagar kvar här. I kväll har vi som går ut graduation dinner. Då ska vi alla klä upp oss, äta middag, lyssnar på känslomässiga tal och dela ut graduation awards. D.v.s så som vem av oss kommer bli president/vinna Eurovision SC/ ha flest barn före 10-års träffen/ skickat argaste emailet/mest dramatiska facebook statusar...o.s.v

I kväll kommer också mamma, pappa och nicken hit, men jag kommer antagligen inte se dem före tisdag morgon, då de anländer efter att jag har farit på middagen.

Sen på tisdag har vi graduation ceremony klockan 14, och sedan far vi allihopa på kvällen med bussar och personliga bilar. Då här min tid här på RCN slut, och årgången 09-11 får fara ut i världen och göra någon nytta.

Men det första bekymmerr-momentet är nog vädret. Under hela vår period då vi skrev våra exams har vi haft sol och fint väder, som på bilden. Sedan förra veckoslutet är det mörkt, dyster, mulligt, kallt, blåsigt och regnigt. (non-stop) Låt solen komma fram på vår sista dag!

MUHAHAHA

klicka för förstoring...

The world is round, so the place that might seem like an end, may also be the beginning.

Man får nog börja fundera på i vilket stadie man befinner sig i nu, med bara 10 dagar kvar här i Flekke. Helt otroligt faktiskt, känns mycket längre. Den 23 kommer familjen hit, så har vi gratulation dinner med alla co-years, och sen den 24 blir det avslutning och hejdå. Men jag har fortfarande mycket att göra i examens-väg. Så här långt har jag skrivit Human Rights, Matte, Svenska och igår skrev jag Historia. Allt har väl gått helt okej, blir nog inga topp betyg här inte, men jag kommer inte att bli underkänd, och det är väl vad man fokuserar på just nu. Men jag har fortfarande sista provet i svenska kvar på måndag, och sen spanska och biologi på onsdag och torsdag. Jag har ännu inte riktigt fått ihop det när jag ska hinna studera till alla dessa ämnen. Idag är det ju redan lördag...

Men man får ta det som det kommer antar jag, just nu finns bara en stark längtan att komma hem, på samma gång som ångesten att lämna detta ställe smyger sig på. Vi konstaterade igår att vi alla nog har ett "Love-hate-relationship" med RCN. Man längtar så mycket att komma ifrån allt, men på samma gång har det haft en sådan stor inverkan på sitt liv, att det det blir tufft att bara packa ihop alla sina grejor på några dagar och lämna det i ett huj.

Det värsta är nog ändå inte att lämna själva stället, utan alla människor man har här. Här igen kan man inte vänta på att komma hem och träffa all vänner, men på samma gång vet man att då man sitter i bilen på väg härifrån vet man att det finns många man inte kommer träffa på ett väldigt bra tag, och vissa som man förmodligen aldrig kommer att se igen. Jag önskar att det fanns en handbok som skulle guida en igenom alla känslor man nu har om samma kommande händelse.

Och så är det rädslan som finns över att komma hem också. Allt känns så ovisst. Man har vetat vad man ska göra och vad som händer i framtiden, fram tills nu. Alla vänner har ett liv som man inte har varit inkluderar i under de två senaste åren, har framtids planer, jobb och drömmar som man inte vet mycket om.

Men man får väl ta itu med det när man kommer hem, allt ordar sig förhoppningsvis. Nu ska jag bara försöka att njuta av de sista dagarna här. Få undan sista proven och bara leva. Och som citatet säger, man vet inte vad som är slutet och vad som är början.

En vecka återstår

Om en vecka börjar slutspurten på dessa två år på RCN och IB. Våra slut-exams börjar nämligen. Den senaste veckan har bestått av ett ständigt läsande, och det lär ju fortsätta så ända till det sista provet. Det är ju lite surt att man måste spendera sinsista månad här läsandes till prov, men man får ju försöka göra det bästa av det.

Fast visst lockar det att bara vara utomhus med det vädret vi hade idag. Solen värmde och det var riktigt vår varmt. Härligt! Man äter utomhus, och folk är i allmänhet gladare. Vi elever håller också på med ett projekt att göra vår egen UWC video. UWC skolorna Atlantic, Adriatic och Canada har vi redan blivit utmanade av, så vi gör vår egen nu. Så fort den är klar ska jag skicka en länk. Så idag, med det soliga väder, filmade vi i vår student village, med alla elever görandes olika aktiviteter och se allmänt galna ut. Vi dekorerade våra hus med att hänga ut alla världens flaggor genom fönstren och hela spektaklet blev en riktig humörs höjare! Mycket trevligt

Sista bilden är av några av oss som gör RUSS på skolan, vilket då var den norska traditionen som man har då man slutar gymnasiet/yrkesskola. Man måste ha på sig de röda RUSS byxorna till 17 maj, och under tiden ska man göra olika upptåg och spratt

några exempel:

At least 3 Russ camping in the school area for a night, cooking food on a camping stove and sleeping in a tent.

Answer in Jeopardy style to every question for a day, including yelling “Pling!” before each answer.

Eat a whole packet of Hubba Bubba and keep it through one whole lesson.

Jump into a random person’s bed and watch a movie with the person, letting he/she choose which one.

Walk into a room of the opposite sex in a different house than your own, wearing only a towel and with wet hair, asking for shampoo.

Stalk someone for a day, of course without them knowing that you are intentionally stalking them.

Sleep in a teacher’s house and make them breakfast, without the teacher noticing that you are present.

Create an opposing Student Council.

Make a birthday for an imaginary person and celebrate it.

Och så finns det ju många flera extrema, men de behövs ju inte nämnas här. Hittills har jag inte hunnit göra många, bara haft en seriös diskussion i 10 minuter med en lyktstolpe, och varit fast bunden med en person i 6 h. Men ska nog satsa på att göra några flera, moderata.

AFRICA

Denna helg har vi haft AFRICAN SHOW/DAY här! Under ens tid här på RCN får mån uppleva 4 regionala shower (European, Las Americas, Asian och African), och denna var min sista här. Men vilken avslutning! De hade verkligen jobbat hårt. Den självlagade afrikanska maten som vi fick till middagen var fantastisk! Tror det var det godaste jag någonsin ätit här. Fast jag försökte hålla mig borta från det mest kryddstarka....Och showen var också högklassik. mycket dans och musik, allt från Afrika. Jag är med i kören här på skolan, så vi gjorde 4 nummer i showen också. Den sista sången vi sjöng var Just like a waving flag, och det blev mäktigt, alla stämde in, flaggor vajade och feelisen var på topp!

Här kommer lite bilder från deras utställning tidigare på dagen:

Mozambique

Etiopien

Tangut från Etiopien

Rwanda och Uganda

Swaziland

Sydafrika

Marocko

Sierra Leone

Det är över!

Mock examen är över! Och jag har överlevt. Så bra gick det nu inte... jag orkade inte riktigt på slutrakan, då jag igår hade mina sista prov i svenska och spanska. Orkade helt enkelt inte tänka eller skriva nåt. Som tur är de riktigt proven i maj inte så här i hoptryckta. Jag har ju uppskattat suttit och skrivit prov i 18 h denna vecka! Resultaten kommer nog inte vara så roliga att få, men om jag får godkänt i alla betyder det ju att jag kommer klara mitt IB diploma åtminstone, utan att läsa mycket. Jag borde riktigt börja göra ett schema nu, så jag är väl förberedd sen.

Tyvärr har jag fått en tråkig överraskning, min externa hårtdisk fungerar inte! Jag lånade ut den till en kompis, sen kom den tillbaka och jag kan inte öppna några filer eller mappar på den. Allt är ett konstigt format... vet inte vad jag ska göra med den. Jag gick med den till Joni och han sa att det kommit virus på den! Han tog bort viruset, och så pröva jag att sätta in den i en annan Mac dator, och då fungera den... men inte på min?

Personligen tror jag att jag förföljs av otur då jag lånar ut saker, vilket jag sällan gör pga av denna anledning, att nått oftast händer till sakerna. Bara såhär kan jag minnas förra året lånade jag ut min USB sticka, men så glömde lånaren den i Tjeckien på sitt besök där. Så låna jag ut mina solglasögon i höstas, de blev också borttappade. Och nu min hårddisk som fick virus på sig. Om nån har nån idé hur jag ska kunna öppna mina filer, kommentera...

Jag och Joni konstaterade igår att vi saknar vår andraåring. Henne gick vi alltid till då vi var deppade, och hon gav oss Fazers och Nordqvist te. Men vi ska troligen baka fastlagsbullar här nån dag, vi finländare, så det är nått att se fram emot! Och så har vi Vagina Monologues-föreställning här nästa tisdag, som jag är med i. Ett feministiskt teaterspel baserad på monologer som uppvisas på kvinnodagen, så det ska jag spendera min helg att öva till. Och så hade jag ju tänk kolla på filmer... men nu är ju min hårddisk ur funktion...